...
Tankegången
Det var faktiskt ganska obekvämt. Att ligga där på det hårda trägolvet – mellan mina små söners sängar – och hitta på än det ena och än det andra om mormor och morfar. Men kul var det. Och nu har det blivit en bok.
Du kanske undrar om jag vill något särskilt med boken? Ja, om det är något jag hoppas på så är det ett och annat fniss från både läsare och lyssnare. För det var min ambition från början – att avsluta varje dag med en lagom dos skoj för att peppa både mig själv och min äldste son. Vi har nämligen en förmåga att se lite svart på tillvaron emellanåt, att oroa oss en aning för mycket. Därför har det blivit en bok om två lekfulla karaktärer som inte låter sig hindras av vare sig ålder, kön eller andras åsikter. Som ser en mängd möjligheter i varje ny dag. (Fast helt onormala är de inte. De har faktiskt dåligt morgonhumör ibland.)
Men storyn om mig och mitt berättande slutar inte här. Fler påhitt väntar. Och jag fortsätter att använda den ljusa delen av berättarpaletten. De svårare kulörerna väntar jag nog med… tills jag har blivit lika klok som min mor och lika modig som när jag var tre år.
Hemsidan
Jag har tecknat detaljer och min kära syster Christina Garpenstedt har komponerat sidan till en egen liten värld med horisont och skyltar som visar besökaren vägen. Christina har gett sidan liv genom att lägga till färg och effekter. Det är även hon som fixar att allt fungerar som det ska.